Gislövs Hammar

Ta mig till havet

Första gången jag kom till Gislövshammar var en solig men lite blåsig septemberdag. Vi var ett gäng ute på bilutflykt och här var det perfekt att sträcka på benen och få lite frisk luft. Vi drog jackorna tätare omkring oss och gick den smala vägen ner till hamnen. Det var lite eftersäsong och vi förstod snart att vi var de enda som hittat till den lilla udden just då. Gislövshammar är omgivet av sandstensklippor som ligger som skiktade hällar och de gjorde att ljuset blev ännu mera påtagligt – det var nästan så att det mytomspunna Skagenljuset kändes lite blekt i jämförelse.

Promenaden vi gjorde satte fantasin i rörelse. Stenhällarna ser ut att rinna ut i havet och i dem finns hål och kantiga block
att fundera över. Senare har jag fått lära mig att Gislövshammar, och hela kusten mellan Brantevik och Skillinge, är populärt för ornitologer som vill titta på havsfågelsträck, simfåglar och småfåglar. Jag har återvänt hit flera gånger sedan dess och det är ett härligt promenadstråk året runt.

Det finns några lyckligt lottade fastighetsägare i det här väl bevarade fiskeläget och om man ska vara snäll mot dem så ställer man bilen på en liten parkeringsplats ca 50 meter utanför bebyggelsen och inte vid brevlådorna närmast stranden.

Marie